Prestige

Substantiv

prestige

[prɛsˈtiːɧ]

prestigen

prestiger

prestigerna

Substantiv [n]

[prɛsˈtiːɧ]

Obestämd singular: prestige

Bestämd singular: prestigen

Obestämd plural: prestiger

Bestämd plural: prestigerna

"– Det är klart att det är prestige i det hela."
"Det är en kamp kantad av prestige – men också av vänskap."
"Är det mycket prestige?"
"Dagen efter derbyt : ” Det är prestige – betyder mycket ”"
"De kommer senare att spela uppvisningsmatcher mot varandra, då är det lite prestige på spel."
"– Vi hade inte väntat oss något annat eftersom det tycks ha gått prestige i vårt ärende."
"Det är lite mer prestige i det och man kan säga att det är som mästerskapet för oss långloppsåkare, säger Britta."
"Politik, pengar och prestige."
"Det är en fråga om prestige och låsningar vid tidigare löften för de andra partierna – därför kan de inte samarbeta med Sverigedemokraterna."
"Politik, pengar och prestige"

mått på uppfattningen av hur kollektivet värderar en person eller en grupp