anhållan

(-)(-)(-)

Substantiv [t]

"Mannen förhörs under onsdagskvällen inför eventuell anhållan."
"En 26-årig man från Karlskrona sitter anhållan misstänkt för att ha misshandlat en annan man på ett hotell."
"Det var förundersökningsledaren, biträdande chefsåklagare Olle Sohlberg som hävde anhållan."
"– Det framkom uppgifter som gjorde att jag under tisdagen fattade beslut om anhållan och husrannsakan på en adress i Krylbo."
"De två männen, idag 20 och 21 år gamla, anhölls i sin frånvaro 18 januari och anhållan verkställdes 21 januari."
"De tre anhållan är sedan tidigare kända av polisen."
"När skälen för anhållan prövats släpptes dock mannen på fri fot på, då det inte fanns tillräcklig bevisning, rapporterar"
"Men Linda Andréasson uppger att hon nu har blivit lovad av Migrationsverket att mannen inte ska komma tillbaka till boende, även om han skulle släppas från sin anhållan."
"Enligt polisen förhördes mannen under tidig eftermiddag och efter det beslutade jouråklagaren att häva anhållan."
"Mannen hämtades in på söndagkvällen efter att en åklagare fattat beslut om anhållan."