behållare

behållaren

behållare

behållarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: behållare

Bestämd singular: behållaren

Obestämd plural: behållare

Bestämd plural: behållarna

"Totalt hittades 82 plåtar som märkligt nog stod på rad, på högkant på botten och utan spår av behållare eller förpackning."
"En ruta på bilen ska ha krossats och sedan har en behållare med brandfarlig vätska kastats in."
"Efter anmälan installerade då kommunen en behållare som kunde samla upp spolvattnet."
"Det visade sig att det börjat brinna i en behållare med 2000 kubikmeter plast."
"Att klippa itu mördarsniglarna och strö salt på dem är en variant, en annan är att rigga ölfällor och locka ner sniglarna i behållare med öl som de drunknar i."
"Men uppdraget har försvårats efter att flera av deras behållare på de obemannade återvinningsstationerna i Ronneby har brutits upp."
"Sjöfartsverket har hittat tusentals behållare med stridsmedel på Östersjöns botten."
"Bakgrunden är att Socialstyrelsen gick ut med ett nationellt larm till samtliga landsting att inventera gamla etrar, det vill säga behållare äldre än ett år, eftersom de då kan bli explosiva."
"Samtliga verksamheter i landstinget fick därför i uppdrag av landstingsdirektör Jan Svanell att undersöka om sådana behållare fanns i lokalerna."
"– Polisen ser dem träffas och när de tar dit en narkotikahund hittar de två behållare med amfetamin, säger Mårten Alvinsson."