beklaga

beklagar

beklagade

beklagat

Verb

Presens: beklagar

Preteritum: beklagade

Supinum: beklagat

"Jag kan bara beklaga att Gustav inte vill fortsätta."
"Mot bakgrund av vad som nu framkommit kan jag konstatera att vi brustit i vår tillämpning av de fastställda riktlinjerna, vilket jag just nu inte kan annat än beklaga, skriver Per Jonsson, chef för drift- och serviceförvaltningen."
"Sen att det blev som det blev under resans gång är bara att beklaga, säger Jan Hansson."
"– Att det riktas kritik mot att någon ställer sig till medlemmarna förfogande kan jag inget annat än beklaga."
"Vi kan bara beklaga att vi nu tvingas hålla stängt, säger Markus Rask."
"– Det är bara att beklaga att det tagit alldeles för lång tid."
"– Det är bara att beklaga och det är en oansvarig inställning."
"Det hela beror på slarv och jag kan inte annat än att beklaga."
"– Jag kan bara beklaga att vi inte kunde agera efter det här senaste larmet, säger hon Men sådana här insatser är personalkrävande och vi måste prioritera bland våra ärenden."
"– Det är bara att beklaga och det är en oansvarig inställning."

säga att man är ledsen för något