belägenhet

belägenheten

belägenheter

belägenheterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: belägenhet

Bestämd singular: belägenheten

Obestämd plural: belägenheter

Bestämd plural: belägenheterna

"Enligt tingsrätten har mannens handlande präglats av ett hänsynslöst utnyttjande av kvinnans belägenhet och det förtroende hon hyst för honom."
"Enligt tingsrätten har paret utnyttjat 13 personers utsatta belägenhet och tvingat dom att arbeta med bärplockning under 2009 och 2010."
"Användningen av bengaler ” innebar risk för skada eller beaktansvärd olägenhet för person eller egendom med hänsyn till tidpunkten, platsens belägenhet och övriga omständigheter ”, skriver åklagaren i åtalet."
"De båda männen, som båda är 22 år gamla och på fjällsemester, larmade om sin belägenhet redan vid åttatiden på tidsdagsmorgonen men det var alltså först i dag som räddningspersonal hittade dem."
"Hennes belägenhet upptäcktes av Elisabeth Håkansson, affärsidkare på Gågatan, som sprang mot bommen för att hjälpa henne."
"Det var studenten Obeid Muntathar som slog larm sedan han vid en promenad i natt upptäckt familjens belägenhet."
"Ett kraftfullt ingripande med bultsax räddade mannen ur hans något pinsamma belägenhet."
"Vidare anser hovrätten liksom tingsrätten att flickan befann sig i en utsatt belägenhet."
"Samtliga tre personer friades den 6 november 2017 i tingsrättens dom, då rätten inte ansåg det bevisat att de tilltalade utnyttjat flickan ” utsatta belägenhet ”."
"Men enligt domen är det inte bevisat att de tilltalade utnyttjade flickans utsatta belägenhet för att förmå henne att ingå äktenskapet och därför friades de."

förhållandet att befinna sig på ett visst sätt, vara belägen på en viss plats; geografiskt läge