bortrövad

(-)(-)(-)

Substantiv

"Kvinna bortrövad och misshandlad – idrottsman åtalad"
"Katt bortrövad – kidnappare krävde pengar"
"Enligt vittnen ska hunden ha blivit bortrövad från gården av okända personer i en bil."
"– På 1600-talet samlade man hop barnen i vaktstugor och höll dem vakna för inte någon skulle bli bortrövad."
"Falun – Blev Linda bortrövad?"
"En 17-årig flicka som placerats på ett skyddat boende i Söderhamn blev i början av juli bortrövad av sin egen familj, föräldrarna och två bröder."
"Han anmälde bland annat själv till polisen att hon blivit bortrövad och kom med påståenden som polisen har kunnat fastställa som rena lögner."
"27-åringen kan ha blivit bortrövad"
"23-åring bortrövad i Gävle"
"Den åtalde mannen bar kniv vid gripandet, det och polisens upplevelse av hur skärrad 30-åringen var när de kom till undsättning, tyder på att han blivit bortrövad, sa hon under sin slutplädering."

bortröva

bortröver

bortrövade

bortrövat

Verb

Presens: bortröver

Preteritum: bortrövade

Supinum: bortrövat

kidnappa