diplomat

Substantiv

diplomaten

(-)

diplomaterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: diplomat

Bestämd singular: diplomaten

Bestämd plural: diplomaterna

"Gävle – Lärare lärde sig av diplomat"
"– Jag fick höra det igår och jag gick direkt och beställde en flagga som jag ska placera på balkongen säger Perols Ulla Gudmundsson, som arbetar som skribent och diplomat och delvis är bosatt i Vikarbyn."
"Sparkad diplomat"
"Svaret från en hög diplomat löd : ” Tvärtom min vän så är det du som ska skämmas över svenska kvinnors uppträdande, på semester i alla delar av världen och med utländska medborgare i sitt eget land! ”."
"Lars Grundberg är numera pensionerad diplomat, men har tidigare varit svensk ambassadör i bland annat Spanien och Danmark."
"Vad de kan göra vet inte jag, jag är inte diplomat eller jurist men det som de gjort hittills är inte tillräckligt, de måste se till att det blir resultat."
"Raoul Wallenberg, född 4 augusti 1912, var svensk diplomat i den ungerska huvudstaden Budapest under andra världskriget och är mest känd för sina framgångsrika insatser för att rädda judar i Ungern undan Förintelsen."
"Han anser det troligt att UD avvaktar med utvisning eftersom man vill undvika att Ryssland svarar med att utvisa en svensk diplomat från Moskva."
"Rysk diplomat pekas ut som spionchef i Sverige"
"Den ryske diplomat som misstänks för underrättelseverksamhet i Sverige har en chefsposition för SVR, ryska underrättelsetjänsten, enligt Dagens Nyheter."

Fotograf: Wikipedia

tjänsteman som företräda|företräder sitt lands regering, periodvis placerad på beskickning hos främmande makt