dispyt

dispyten

dispyter

dispyterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: dispyt

Bestämd singular: dispyten

Obestämd plural: dispyter

Bestämd plural: dispyterna

"Han begav sig sedan vidare till det andra utestället, där han hamnade i en dispyt med en annan kvinna."
"Det var under en rast på företaget i Olofströms kommun som en dispyt uppkom vid fikabordet, mellan 31-årigen och en annan manlig kollega."
"Pojken blev rosenrasande över en dispyt kring en sparkcykel, klättrade över staketet och gick iväg."
"Enligt polisen ska det ha uppstått någon form av dispyt mellan männen och två av dem gav sig därefter på 20-åringen med sparkar och slag."
"Han hävdar att han hamnade i en dispyt med kvinnan och försvarade sig när hon gick till angrepp efter att först ha spottat på honom."
"Efter en dispyt på torget med två män återkom 35-åringen med knivar i sina händer."
"Knuffen ska ha inträffat i samband med en dispyt mellan lärare och elev, och knuffen medförde att läraren föll mot ett skåp och fick uppställda stolar över sig, rapporterar"
"Männen ska ha åkt hem till en tredje person efter att dispyt uppstått om några verktyg."
"Dessutom sitter en man anhållen för grov misshandel efter en dispyt i kön till en matvagn."
"Om jag inte gjort det, och det mot förmodan skulle uppstå någon dispyt, vilken kritik skulle jag inte ha fått då?"