dumskalle

dumskallen

dumskallar

dumskallarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: dumskalle

Bestämd singular: dumskallen

Obestämd plural: dumskallar

Bestämd plural: dumskallarna

"Kallar Ullenhag för dumskalle"
"– Ja, han är ingen dumskalle va."
"Stieg Larsson ingen dumskalle"
"De personer som intervjuas i artikeln heter, som av en slump, KR Etin ( Kretin kan användas i betydelsen dumskalle ), professor Vreemede Vis ( som med lite fantasi kan betyda Främmande Fisk på nederländska ) och enhetschefen Conny Gedda."
"När det kom upp avfärdade jag det och tänkte kanske ” dumskalle ”."
"- Det krävs en riktig dumskalle för att göra vårt bästa golfresultat till vårt sämsta, skriver bolaget som dock tackar högre makter för att Padraig Harrington säckade ihop : - Det är den enda trösten för oss i dag."
"Fyraåring kallades dumskalle"
"En fyraårig pojke berättade för sina föräldrar att en barnskötare på hans förskola hade slagit och kallat honom för dumskalle."
"Heby kommun har efter tre års utredning beslutat att betala skadestånd på 40.000 till en pojke som berättat att han blivit slagen och kallad för dumskalle av en barnskötare på en förskola, enligt Upplandsnytt."
"– Om han tror på sina haranger är han en dumskalle."

dum person (i betydelsen ointelligent, korkad; inte i betydelsen elak)