förfara

förfar

förfarade

förfarat

Verb

Presens: förfar

Preteritum: förfarade

Supinum: förfarat

"– Vi skickar ett brev till dem och berättar hur de ska förfara med anledning av den dom som kom 13 juni."
"” Genom att förfara på angivet sätt har du av oaktsamhet åsidosatt vad som ålegat dig i anställningen och felet kan inte betraktas som ringa."
"” Nämnden finner att du genom att förfara på ovan angivet satt har handlat i strid mot bestämmelserna i 4 kap. l § polisförordningen ( 1998:1558 ) som anger att anställda inom polisen i arbetet ska uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. ”"
"– IVO hade kunnat förfara på ett mindre ingripande sätt om IVO hade velat, skriver Rosenhills föreståndare i ett mejl till"
"Det vi har efterlyst är tydligare riktlinjer för hur man ska förfara så att ingen tveksamhet uppstår om att läkarna har gjort rätt, säger Barbro Westerholm."
"Hur ska vi förfara med vår bebyggelse som redan står där sedan medeltiden ?Det har ju varit inslag i debatten som har handlat om att man ska kunna bygga en vall i skärgården, höja Mälaren eller hitta på nåt annat."
"Studien ger också hållpunkter för hur man kan förfara vid framtida vulkanutbrott."
"Studien ger också hållpunkter för hur man kan förfara vid framtida vulkanutbrott."
"Samfundet ger dock råd till medlemmarna hur man ska förfara i möjliga värvningssituationer."
"Det vill säga att det inte ska vara svårt att sno grejjerna och att om det blir en brand ska den förfara på ett säkert sätt."

handla (på visst sätt), gå till väga, bete sig