förseelse

förseelsen

förseelser

förseelserna

Substantiv [n]

Obestämd singular: förseelse

Bestämd singular: förseelsen

Obestämd plural: förseelser

Bestämd plural: förseelserna

"Försvarsmakten betraktar det som en allvarlig förseelse och anser att skyddsvärd information hade kunnat röjas."
"Nu döms den 59-årige mannen för skadegörelse, men frikänns för grovt jaktbrott och förseelse mot jaktlagen."
"I april åtalades mannen för grovt jaktbrott och förseelse mot jaktlagen."
"59-åringen åtalas nu för grovt jaktbrott för att ha dödat korna, förseelse mot jaktlagen för att ha utsatt vildsvinen för onödigt lidande och för jaktbrott för att ha olovligen jagat på annans jaktområde."
"Försvarsmakten betraktade det som en allvarlig förseelse och ansåg att skyddsvärd information hade kunnat röjas."
"Kammaråklagare Johan Eriksson överklagade domen till hovrätten och ville se jägaren dömd för förseelse mot jaktlagen och grovt jaktbrott, med påföljden fängelse."
"60-åringen åtalades för grovt jaktbrott och förseelse mot jaktlagen vid Blekinge tingsrätt, men"
"Rikspolisstyrelsens personalansvarsnämnd anser att eftersom det handlar om delvis pornografiska bilder är det inträffade inte att betrakta som en ringa förseelse."
"En 35-årig man får böta 12 600 kronor för förseelse mot områdesskyddet sedan han beträtt Östra Råholmen i Ronneby i somras."
"Åklagaren yrkar nu på att personen ska betala totalt 12.000 kronor i dagsböter för förseelse mot områdesskydd."

mindre brott; brott som enligt lagen har ett lindrigt straffvärde