felaktighet

felaktigheten

felaktigheter

felaktigheterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: felaktighet

Bestämd singular: felaktigheten

Obestämd plural: felaktigheter

Bestämd plural: felaktigheterna

"– Men i den kommunikation vi hade med Johan var det tydligt att han var medveten om att det var en felaktighet från hans sida, säger Maria Persson, som dock själv är ansvarig för den interna handboken."
"– Enligt min uppfattning så krävs det att det är en felaktighet vid tidpunkten för själva ansökan för att det överhuvudtaget ska kunna vara ett brott."
"En av advokaterna, Max Ahlgren, krävde att männen skulle frias pga en felaktighet i åklagarens så kallade ” gärningsmannabeskrivning ”."
"Det är en felaktighet i vårt sätt att de på det, säger han."
"Så det var ingen medveten felaktighet?"
"– Så det var ingen medveten felaktighet?"
"En gammal felaktighet är att belastningarna kan skada barnens skelett."
"Kristersson om Lööfs uttalande : ” En ren felaktighet ”"
"– Det där är en ren felaktighet, jag kontaktade henne omedelbart efter att regeringen hade fallit, säger han."
"- Det är klart att jag är väldigt ledsen för att jag gjort människor besvikna, att jag gjort en felaktighet."

det att vara felaktig