grinig

grinigare

grinigast

Adjektiv

Komparativ: grinigare

Superlativ: grinigast

"På sju minuter gjorde Ed McGrane två mål mot gutarna, i en match som bitvis var något grinig med flera utvisningar."
"Man är nog grinig ett tag, men sen stöter man bort det här och laddar om igen."
"– Det kom en grinig björn och jagade henne flera hundra meter, sa polisens presstalesperson Stefan Wickberg."
"Det finns alltså en sån här grinig ordningsman i alla länder?"
"En grinig ordningsman som hela världen känner igen sig i."
"När vi träffar henne i arenan har hon redan åkt ut i kvartsfinalen så hon är lite grinig."
"– Den mer subtila sexismen har blivit så normaliserad och vanlig att den knappt går att kritisera utan större kontext och utan att drunkna i mothugg som tycker man är jobbig, sur, grinig, arg eller lättkränkt."
"Men ingen vet ännu hur han fungerar i en partiledardebatt i TV där det krävs betydande slagkraft och förmåga att formulera sig i korta kärnfulla budskap samtidigt som man inte framstår som grinig och gnällig."
"Rasmus försökte skrämma bort djuret genom att tuta och starta bilen, men då blev den ännu mer grinig."
"– Vi har ju varit förberedd på att vi kommer få det svårt och att vi kommer släppa in många mål så vi går in med inställningen att ha kul, inte bli sur och grinig på de andra lagen utan skapa en god stämning, säger Lennart Olofsson."

som är på dåligt humör och visar det öppet; missnöjd, tjurig, gnällig, butter eller sur

grinigt

Adverb