horunge

horungen

horungar

horungarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: horunge

Bestämd singular: horungen

Obestämd plural: horungar

Bestämd plural: horungarna

"Dra åt helvete, din smutsiga horunge!"
"En horunge är om du skriver en längre text och du lyckas få ett ensamt ord i slutet på ett stycke."
"Hon blev utfryst och kallad ” röd horunge ” för att pappan var kommunist och föräldrarna ogifta."
"Ingen mer horunge"
"Föreningen Svenska tecknare anser termen omodern och sliten, och har startat en kampanj för att byta ut uttrycket horunge mot något mindre nedsättande."
"Föreningen Svenska tecknare har startat en kampanj för att byta ut uttrycket horunge mot något mindre nedsättande."
"Journalisthot, diktaturnytt, Moskvaavlyssning, tevesänt sexövergrepp, ministerbråk och horunge – där är orden som skulle kunna rama in den medietäta vecka som gick."
"Slutligen berättade medieveckan att den urgamla typografiska termen ” horunge ” gått ur tiden."
"En ” horunge ” beskriver ett ord eller en rad som hamnat avskilt från resten av texten i en annan spalt eller på en annan sida."
"En horunge är en typografisk term som beskriver ett ord eller en rad som hamnat avskilt från resten av texten i en annan spalt eller på en annan sida."
"Kvinnan ska enligt åtalet också ha ofredats genom att 20-åringen kallat henne för hora och horunge."
"– De kallade mig horunge, idiotunge och när jag sa att jag längtade efter mina föräldrar sa de att jag skulle hålla käften, säger Lars."

typografi

nedsättande

Början av nytt stycke och mening längst ned på sida med resten av stycket på nästa sida

Ett utomäktenskapligt barn