inkompetens

inkompetensen

inkompetenser

inkompetenserna

Substantiv [n]

Obestämd singular: inkompetens

Bestämd singular: inkompetensen

Obestämd plural: inkompetenser

Bestämd plural: inkompetenserna

"Sverigedemokraternas ledning i Karlskrona anklagas för toppstyre och och inkompetens."
"Hon berättar att andra föräldrar med barn som har diabetes har bemötts av inkompetens och oförståelse när de har behövt åka in till akuten."
"- Antingen så har hon medverkat till aktiv mörkläggning eller så har hon gjort sig skyldig till grav inkompetens, säger Lars Ångström ( mp ), en av riksdagsledamöterna bakom anmälan."
"Efter att den nationella samlingens tystnad var bruten rämnade Göran Perssons statsmannafasad och fram tonade istället en bild av handfallenhet och inkompetens att hantera katastrofen."
"De reagerar mot systemets flagranta inkompetens, säger han."
"Om man pratar om människor med utländsk bakgrund som ett problem, i termer av börda och inkompetens, kan arbetsförmedlarna påverkas."
"Jan Jernbeck, plastikkirurg med över 20 års erfarenhet och en av grundarna av Akademikliniken i Stockholm, menar att detta skvallrar om inkompetens."
"Ledningen kritiseras för inkompetens och toppstyrning."
"Han anklagas för inkompetens och toppstyrning."
"- Alternativet är total inkompetens, vilket är mindre troligt."

det att vara inkompetent, oduglighet, oförmögenhet