kalabalik

kalabaliken

kalabaliker

kalabalikerna

Substantiv [n]

Obestämd singular: kalabalik

Bestämd singular: kalabaliken

Obestämd plural: kalabaliker

Bestämd plural: kalabalikerna

"Paret rusade upp till grannen, en 39-årig kvinna, där det enligt polisen ska ha uppstått kalabalik, skriver Blekinge Läns Tidning och Sydöstran."
"Flickan lämnade butiken med vagnen och kalabalik uppstod när kvinnan ombads visa innehållet i sin väska samtidigt."
"– Jag trodde att det skulle bli mer kalabalik men de förstår nog allvaret med att hålla gränserna till varann under smittspridningen."
"När polispatrullen kom till föreningslokalen rådde fortfarande kalabalik, och det var oklart vem som gjort vad."
"– Det har varit kalabalik."
"En löneförhandling på ett halländskt hotell slutade i kalabalik på onsdagen."
"Våldgästad av 25 kor : ” Det var kalabalik ”"
"Det var kalabalik, säger Inger Carlsson."
"– Det blir kalabalik när demenssjuka vårdas ihop med normala åldringar."
"Efter en stunds kalabalik vid elvatiden på kvällen om huruvida man skulle skjuta upp fortsättningen på mötet besegrade Hahne den sittande ordföranden Maria Danielsson."

förvirring, oreda, rusning, tumult, kaos