konstighet

konstigheten

konstigheter

konstigheterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: konstighet

Bestämd singular: konstigheten

Obestämd plural: konstigheter

Bestämd plural: konstigheterna

"Det är en absolut konstighet, säger Folke Johansson."
"Det är ingen konstighet att biskopen på en inbjudan från en kyrka deltar i en prästvigning av en före detta diakon."
"Weiners vilja att göra något bisarrt lyser igenom lite för starkt, man misstänker att han brytt sig mer om konstnärlig konstighet än handlingen."
"I klippet ovan får du följa med Rosenkällaskolans elever Nemo Gustafsson, Ida Fagerlind, Celine Gunnarsson och Birk Lindgren när de plockar upp en och annan konstighet ur vattnet under tisdagen."
"Peder är femma eller sexa i världen så det är ingen konstighet att han är med, men kul att vårt relativt lilla land kan vara med, säger von Eckermann som får en segercheck på ungefär tre miljoner kronor."
"Det är en absolut konstighet, säger Folke Johansson."
"- Att riksdagen sedan skulle fatta beslut om vilka alternativen skulle vara är ytterligare en konstighet."
"– Det är vackert i all sin konstighet, konstaterar Christina Olsson, som tagit sig till Kungsträdgården för att fota körsbärsträden."
"– I semestertider är det här ingen konstighet."

möjlighet att utföra något