legitimitet

legitimiteten

(-)(-)

Substantiv [n]

"I år fanns en oro för att valdeltagandet skulle hamna under 50 procent, och att nämnden därmed inte skulle få legitimitet."
"– När du kommer ut i yrkesrollen ansvarar du för andra människors hälsa och säkerhet och det kan bli en fara för allmänheten om examen inte har någon legitimitet, säger Johanna Börjesson."
"– Det var den skatt som hade allra minst legitimitet hos det svenska folket, säger Borg."
"Men trots ett tapp på sex procent menar det socialdemokratiska kommunalrådet Peter Kärnström att hans parti har moralisk legitimitet att fortsätta styra."
"Vill stärka statens legitimitet"
"– Vi vill i fortsättningen vara ett land som håller ihop och där det finns en stark legitimitet för offentligheten och därmed för staten och då måste vi modernisera den administrativa indelningen och organisationen för den offentliga sektorn, säger Ardalan Shekarabi till DN."
"I den går det att läsa att knappt var femte lärare i de kommunala skolorna saknar legitimitet."
"Jag vill ha legitimitet, en stämpel på mitt yrke, säger Camilla, som tidigare arbetade inom turism- och servicebranschen."
"Sverige spelar med och skänker valet legitimitet, anser de."
"Om man inte har folkets stöd förlorar EU sin legitimitet."

berättigande enligt lag eller moral