medicinare

medicinaren

medicinare

medicinarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: medicinare

Bestämd singular: medicinaren

Obestämd plural: medicinare

Bestämd plural: medicinarna

"– Jag är inte medicinare och vet inte vilken kroppsegen vävnad som behövs i en luftstrupe, så det måste medicinarna ta ansvar för."
"” Jag är inte medicinare ”"
"Som medicinare har han ansett att hälsoeffekten av att sluta röka är betydligt viktigare än att man går upp några kilo."
"Jurister, naturvetare och medicinare är de ” studentgrupper ” som upplever sig må sämst."
"Hildegard av Bingen var också författare, medicinare och filosof och blev en mycket känd kulturprofil på sin tid."
"Både författare, filosofer, vetenskapsmän och medicinare."
"I flera minuter låg Niklas medvetslös på isen samtidigt som domaren Wolmer Edqvist och Karlskogas medicinare Peter Karlsson försökte få igång hans hjärta."
"– Vi måste samlas från olika håll som medicinare, transfusionsexperter, tekniker för att kunna diskutera igenom vilken är den bästa lösningen för framtiden, säger Leif Bülow."
"Här möts fysiker, kemister, biologer och medicinare, alla med ett gemensamt intresse, nämligen att stydera vad som händer på ytan av olika material."
"Här möts fysiker, kemister, biologer och medicinare, alla med ett gemensamt intresse, nämligen att stydera vad som händer på ytan av olika material."

läkare, särskilt annan läkare än kirurg