otrohet

otroheten

otroheter

otroheterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: otrohet

Bestämd singular: otroheten

Obestämd plural: otroheter

Bestämd plural: otroheterna

"Samtidigt skrek han att han skulle dränka henne om hon inte erkände otrohet."
"Men nu har han fått nog, när han kände sig anklagad för otrohet mot sin sambo."
"Han säger till rätten att de bråkat om en misstanke om otrohet."
"En 28-årig man som ville kontrollera en misstänkt otrohet genom att med tvång föra in sina fingrar i flickvännens underliv gjorde sig inte skyldig till våldtäkt eller sexualbrott, enligt Svea hovrätt."
"I våras infördes nya lagar där sex mellan män, liksom otrohet och flera andra brott, kan straffas med döden i enlighet med landets tolkning av islamisk lag, sharia."
"Hur gör man slut med någon efter tio år ihop eller kommer över sin mans otrohet?"
"Det kan till exempel handla om otrohet, relationer – eller när olika kulturer krockar."
"Kritikerna anser att sajten, och reklamen för den, är stötande och uppmuntrar till otrohet."
"Så motiverade Aftonbladets chefredaktör Jan Helin publiceringen om Jonas Bergströms påstådda otrohet i en debatt i Agenda om pressetik."
"När kärleken inte blev som man tänkt sig eller yttre påfrestningar som arbetslöhet, missbruk eller otrohet gjort att en parrelation inte längre fungerar erbjuder kommunerna familjerådgivning."

det att i ett monogamt förhållande eller äktenskap (oärligen) ha en annan partner vid sidan om