regeringsform

Substantiv

regeringsformen

(-)(-)

Substantiv [n]

"Han menade att det var olagligt då kungens rätt att adla försvann med 1974 års regeringsform."
"Jag tycker inte att det är för mycket begärt att en statsminister ska ha koll på sin egen regeringsform som han är satt att regera efter, säger hon."
"Vi firar även 1809 års regeringsform."
"Beslutet att kungen ska få bidrag hänger samman med 1809 års regeringsform."
"Bortsett från smittskyddsstrategier finns svaret i vår regeringsform, en av de fyra grundlagarna, som ger oss rätt till vår frihet."
"Intresset för grundlagsfrågor är även denna gång svagt trots att den nu beslutade förändringen är den största sedan 1974 – året då Sverige fick en ny regeringsform."
"En ny regeringsform, kan alltså bli verklighet tidigast 2011 och ändrade valregler får effekt först vid valet 2014."
"- Det står i vår regeringsform att vi före större utrikespolitiska beslut ska höra utrikesnämnden och det har vi gjort i dag, förklarade Fredrik Reinfeldt efter sammanträdet."
"V ställer sig tveksamt till om detta är förenligt med grundlagens regeringsform."
"Den 6 juni antogs dessutom 1809 års regeringsform, som fastslog de medborgerliga fri- och rättigheterna med bland annat religions-, tryck- och yttrandefrihet."

grundlag som innehåller bestämmelserna om hur en stat ska vara organiserad