rubbning

rubbningen

rubbningar

rubbningarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: rubbning

Bestämd singular: rubbningen

Obestämd plural: rubbningar

Bestämd plural: rubbningarna

"En rubbning i sköldkörteln kan vara orsaken till att laxarna blir sjuka och dör."
"Om en människa äter och lägger på sig som en sommarbjörn ökar risken för insulinresistens, en rubbning som kan leda till diabetes."
"En röntgen i augusti väckte misstanke om en neurologisk rubbning och man föreslog remiss till neruologen."
"Eftersom det blir en rubbning i kedjan hinner hon inte rengöra och tvätta stallarna ordentligt mellan de olika kullarna."
"– Det är en annan lite allvarligare rubbning i blodsystemet som kan ge både proppar och blödningar, säger han."
"– Nu har vi upptäckt ett annat typ av symptom som är en lite allvarligare rubbning i blodsystemet och som kan ge både proppar och blödningar, säger Anders Tegnell."
"Allvarlig rubbning i blodsystemet"
"Det sker en rubbning i ett äggviteämne, så kallat lipas, som finns i fettceller."
"Depression kan medföra en rubbning av immun- försvaret som kan ge sämre munhälsa."
"Dessutom blir det en rubbning i havens saltnivåer vilket kan få konsekvenser för golfströmmen."

avvikelse från det normala; förskjutning från något (jämvikts)läge