rusa

rusas

Substantiv

rusar

rusade

rusat

Verb

Fotograf: Wikipedia

Presens: rusar

Preteritum: rusade

Supinum: rusat

"– Vid tolvtiden hände något och min fru började få värkar jättetätt och då var det bara att rusa och hämta bilen och köra iväg, säger han."
"– I stället för att bara rusa runt i skogarna i Rosenholm och vara rädd för vildsvin, så kan man ju också jobba med hjärnan."
"– Det gäller att rusa för att hinna först, annars glufsar de i sig kantarellerna, säger Jonna Söderberg."
"Han hann precis varna kollegorna så att de kunde rusa ut, innan taket rasade ner över den plats där de nyss stått."
"– Jag såg deras ryggar ute på ett öppet fält, men tyckte det var dumt att bara rusa på och försöka gå ikapp."
"I Gävle dök en besökare upp med ölgåsen som fick experten Bo Knutssons puls att rusa."
"Att bara få slappna av, sitta ner och bara vara och inte hela tiden rusa framåt, säger bibliotekarien Linda Sävhammar."
"Efter en halvtimmes förberedelsemöte är det dags att rusa till stora kammaren."
"Redan efter fem minuter hade Västerås låtit siffrorna rusa i väg till 0-2."
"– Vi vill inte rusa iväg och ställa till något som förstör relationerna utan vi vill bygga upp bra relationer."

bildligt

häst

skynda, jäkta

en motor