skakning

skakningen

skakningar

skakningarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: skakning

Bestämd singular: skakningen

Obestämd plural: skakningar

Bestämd plural: skakningarna

"I Halmstad finns en familj som vet hur det känns att bli felaktigt misstänkta för att ha skadat sitt eget barn genom just skakning."
"Det var efter att fyra lokförare rapporterat skakning i och utanför tunneln som Trafikverket sänkte hastigheten från 200 till 140 kilometer i timmen genom tunneln."
"Trådarna tål inte dagsljus och minsta skakning kan få dem att falla isär."
"Min kompis bor inne i centrum och han berättade att han också hade känt en kraftig skakning."
"Omkring ett spädbarn i veckan misshandlas genom skakning s.k. shaken baby syndrom."
"Metoden innebär att kroppen fryses, sänks i flytande kväve, som gör den mycket skör, och ges en lätt skakning som förvandlar den till ett pulver."
"Tre har fått frakturer och den fjärde hjärn- skakning."
"” Jag kände en skakning ”"
"- Jag satt i restaurangen när jag kände en skakning, det krängde till och skramlade i glasen."
"Vi är uppe på höga höjder och minsta skakning på stegen kan få oss att förlora fotfästet."

politik

medicin

det att skaka