slödder

slöddret

slödder

slöddren

Substantiv [t]

Obestämd singular: slödder

Bestämd singular: slöddret

Obestämd plural: slödder

Bestämd plural: slöddren

"I sin tur anklagade hon Jamei för att ha skrikit könsord samt ” jävla hora ” och ” vitt slödder ”."
"I riksdagsmotioner om inreseförbudet benämndes romer som ” slödder ” och ” moraliskt gift i samhället ”."
"Kommunen ska ha ett möte med föreningen Å-fiske och diskutera ett Facebook-inlägg där invandrare ska ha kallats för ” löss ” och ” slödder ”."
"Han ska också ha skrivit att polisen ska skjuta ner ” slödder ” som talar ” rinkebysvenska ”."
"Richard Jomshof twittrar ut ” slödder ” – med hashtaggen # Husby."
"Ett slags digitala kravaller med rasistiska tongångar där invandrare pekas ut som terrorister och slödder."
"Romer beskrevs som ” slödder ” och ” moraliskt gift i samhället ”."
"Sarkozy fick bland annat stark kritik för att ha talat om förortens ungdomar som ” slödder ” medan Juppé under sin tid som premiärminister under 90-talet mötte stora demonstrationer och strejker som lamslog landet."
"Bachmann har beskrivit asylsökande som ” djur, ” skräp ” och ” smutsigt slödder ” på Facebook."
"Bland annat sades han ha kallat de förortsungdomar som drog runt och bl.a. satte eld på bilar för ” slödder ”."

grupp av föraktade personer (som tillhör egendomslös samhällsklass)