språkbruk

språkbruket

(-)(-)

Substantiv [t]

"Men ingen har anmält leksandsspelarens språkbruk."
"– Han använder ett språkbruk som är alldeles för grovt och jag tycker att han är alldeles för generaliserande, säger Richard Jomshof."
"– Nu räcker det med ett tillstånd som döps om till fiskelicens som en anpassning till EU:s språkbruk, säger Monica Blidner, jurist på tillståndsenheten på Havs- och vattenmyndigheten."
"Men ingen har anmält leksandsspelarens språkbruk, svarade han."
"” Ibland förekommer olämpligt språkbruk och högljudd konversation mot de boende ” skriver personalen i anmälan."
"Dagens språkvarianter i det arabiska språket kallas av olika skäl dialekter, men detta ska inte uppfattas som ett språkbruk som är provinsiellt eller mindre vårdat."
"Dagens språkvarianter i det arabiska språket kallas av olika skäl dialekter, men detta ska inte uppfattas som ett språkbruk som är provinsiellt eller mindre vårdat."
"– Ett märkligt språkbruk."
"Det är anmärkningsvärt att Miljöpartiet, som hade så hög svansföring och tufft språkbruk mot förra regeringen, ställer upp."
"Utredarna, som gått igenom utskrifter av olika chattar, har också kunnat visa på nedsättande, sexistiskt och rasistiskt språkbruk av andra anställda på Londonkontoret."

sättet som en grupp av personer eller en person använder språket på i ett visst samanhang

Substantiv