tillåtelse

tillåtelsen

tillåtelser

tillåtelserna

Substantiv [n]

Obestämd singular: tillåtelse

Bestämd singular: tillåtelsen

Obestämd plural: tillåtelser

Bestämd plural: tillåtelserna

"– Gode man har varit olämplig och brustit i sitt omdöme eftersom man egenmäktigt tagit hem pojkarna utan tillåtelse, säger Birgitta Jönsson, avdelningschef på Överförmyndarnämnden."
"Trots att sälar orsakar stora skador för yrkesfiskarna, skjuts det färre sälar än man har tillåtelse att fälla."
"Därför var det fel av den gode mannen att ta hem pojkarna utan tillåtelse."
"Under säsongen älskar han laget mer än sin fru, berättar han, men hon har gett honom tillåtelse till det."
"– Jag fick tillåtelse av frugan och kunde följa det genom mobilen, säger han."
"Övriga personer som hade svenskt medborgarskap, fick tillåtelse att medverka under dagen."
"På campingplatser är det upp till campingägare att ge tillåtelse att grilla eller inte."
"Mannen vägrade dock att släcka elden, och påstod att han fått tillåtelse av både räddningstjänsten och säkerhetspolisen att elda."
"Men enligt Moustafa har han inte tillåtelse att stanna i Irak en längre period och han åkte i februari i år därför tillbaka till Blekinge."
"Till en början fick han inte lämna huset men under tisdagen kom nya besked – tillåtelse att vistas ute en timme om dagen."

rätt/befogenhet att göra något