tvivlare

tvivlaren

tvivlare

tvivlarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: tvivlare

Bestämd singular: tvivlaren

Obestämd plural: tvivlare

Bestämd plural: tvivlarna

"Jag är väldigt revanschsugen och vill gärna ge alla tvivlare på ” tafsen ”, säger David Löfquist i intervjun."
"I sitt eget parti finns inte många tvivlare, 93 procent litar på Annie Lööf."
"Men när det är sagt kan man lyssna efter nyanser och vilka partiledare som närmar sig gamla upptrampade stigar, som partiernas EU-skeptiker och tvivlare aldrig riktigt lämnat."
"om en skara tvivlare som hävdar att Apollo-astronauterna aldrig satt sin fot på månen."
"Adlighet för troende och tvivlare"
"Han talar på det lilla torget om det som invandrarna tillfört Sverige och manar alla tvivlare att besöka ett svenskt sjukhus för att exempelvis notera det faktum att var tredje läkare är utlandsfödd."
"– Kommer man i diskussioner med tvivlare så väcker de också tankar hos mig, och det är där jag utvecklas och hittar svaren."
"Men att komma i kontakt med tvivlare menar Victoria gör att hon utvecklas."
"Sverige tystade alla tvivlare."
"Eventuella tvivlare är satta på plats."

person som tvivlar