utfart

utfarten

utfarter

utfarterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: utfart

Bestämd singular: utfarten

Obestämd plural: utfarter

Bestämd plural: utfarterna

"Bilarna ska ha krockat vid en utfart."
"I många år har behovet av en bättre och trafiksäkrare utfart från Clas Ohlson och ut på riksväg 70 diskuterats."
"Två bilar kolliderade i vid en utfart."
"Polisen påpekar att man vid utfart från Nygatan skall lämna företräde till korsande trafik på västra Vägen då den är huvudled."
"Ända sedan den Rosa jeepen kom på plats i rondellen vid Gävles västra utfart 2009 har den varit omdiskuterad."
"Vid en utfart strax innan Vinberg kolliderade två personbilar."
"Personbilar blockerar räddningsfordonens utfart"
"Två bilar kolliderade söder om Falkenberg, på en utfart till E6, under lördagskvällen."
"Räddningsvägar var blockerade av felparkerade bilar och utfart hindrades."
"Olyckan inträffade strax före klockan 7 vid tunnelns utfart mot Huddingevägen."

väg som leda|leder ut ur ett område