utropa

utropar

utropade

utropat

Verb

Presens: utropar

Preteritum: utropade

Supinum: utropat

"– Jag vet vad jag önskar, men jag vågar inte utropa något för då hade jag bara blivit besviken om det inte blir så till sist."
"– Jag har en viss förhoppning, men jag avvaktar med att utropa något tills personrösterna är räknade."
"Herrgården och den tillhörande skogsfastigheten köpte han för många år sedan, men när han ville avverka den skyddsvärda skogen satte kommunen stopp för det genom att utropa området till naturreservat."
"Herrgården och den tillhörande skogsfastigheten köpte han för många år sedan, men när han ville avverka den skyddsvärda skogen satte kommunen stopp för det genom att utropa området till naturreservat."
"Ekonomi är ju ingen exakt vetenskap, så där vill priskommitén att upptäckten ska få mogna – utstå tidens kritiska tand längre – innan man vågar utropa den till ” sanning ”."
"Man får lust att utropa – Gud hjälpe oss!"
"Det är som att varenda en i denna medelåldersmassa känner sig manad att individuellt utropa pandemins slut."
"Det säger Konjunkturinstitutets prognoschef Jesper Hansson som poängterar att KI inte så ofta brukar utropa högkonjunktur."
"Alkoholstoppet fick en barkedja i Halmstad att tänka om och utropa ett ” eget land ” med ändrad tidszon för att kunna servera alkohol till klockan 03:30 ” på natten ”."
"Att utropa vinnare och förlorare i det här tror jag är lite tidigt, säger Martina Stenbom."