vagabond

vagabonden

vagabonder

vagabonderna

Substantiv [n]

Obestämd singular: vagabond

Bestämd singular: vagabonden

Obestämd plural: vagabonder

Bestämd plural: vagabonderna

"Här kan du se mer om Alfred Nobels väg från att sälja tändstickor på gatan till att bli ” Europas rikaste vagabond ”."
"En vagabond utan ägodelar – nästan"
"Mowgli kommer från Barcelona men är nu en vagabond nästan utan ägodelar."
"Tyra Kleen studerade konst i Tyskland, Frankrike och Italien och beskrev sig själv som en vagabond och äventyrare av ” födsel och ohejdad vana ”."
"En litterär vagabond"
"Ledorden för hennes livshistoria är vagabond och entreprenör och hennes mål i alla verk var att ingjuta liv."
"Tyra var något av en vagabond."
"Fiktiv vagabond på Postmuseum"
"Då föddes idén om att skapa ett slags alter ego, en fiktiv vagabond, som fick resa åt mig, säger Anders Granberg."

lösdrivare, löskekarl, landstrykare, luffare