vinka

vinkar

vinkade

vinkat

Verb

Presens: vinkar

Preteritum: vinkade

Supinum: vinkat

"– Föraren har fastnat med sin epa-traktor på spåret och försökt vinka till lokföraren, men inte lyckats stoppa tåget, berättar polisens inre befäl Jörgen Jonsson."
"Stanna, titta och vinka."
"Trots det dramatiska fallet kunde hon resa sig upp och vinka till publiken."
"I förra veckan var det dags för studenter i bland annat Borlänge och Säter att höja hatten i luften och vinka av gymnasietiden."
"– När man märkte att de närmade sig så kom fler och fler fram för att vinka åt dem, säger Jenny Hammare."
"När de passerade Rättvik passade Jenny Hammare, och en mängd andra Classic Car week-besökare på att vinka hej då till hjältarna."
"Gunilla Barkar, före detta politiker, som har varit engagerad i tiggarna var också med under dagen för att vinka av Zlatko och Gina."
"Och många vänner och bekanta hade samlats för att vinka farväl."
"Och många vänner och bekanta hade samlats för att vinka farväl."
"Vilket innebär alla som ville fick köra förbi med sina bilar vid församlingshemmet, vinka till Lucia och bli bjuden på glögg och pepparkakor."

röra handen fram och tillbaka, eller uppåt och nedåt, för att hälsa på, ta avsked av någon eller påkalla någons uppmärksamhet