andraga
andragar
andragade
andragat
Verb Hur böjs ordet andraga på svenska?
Presens: andragar
Preteritum: andragade
Supinum: andragat
Relaterat till andraga
domstolsförhandling
- advocera
- aktionera
- andraga
- anföra
- ange
- anhängiggöra
- appellera
- bekänna
- bestrida
- besvära sig [ juridik ]
- bevisa
- dra inför rätta [ juridik ]
- draga inför rätta
- edfästa
- erkänna
- fullfölja
- förklara
- förneka
- försvara
- gendriva
- genmäla
- instämma
- invända
- medgiva
- processa [ juridik ]
- påtaga sig
- svara
- tillstå
- tingföra
- tvista
- vidgå
- vittna [ juridik ]
- vädja [ juridik ]
- åklaga
- åkära
- åtala
- överbevisa
- överklaga [ juridik ]
talarkonst
- andra
- andraga
- anföra [ bildligt ]
- berätta
- bryta tystnaden
- deklamera [ vardagligt ]
- diskutera
- falla i talet
- framläspa
- frammumla
- framsnyfta
- framstamma
- framsäga
- föreläsa
- förmäla
- harangera [ bildligt ]
- hålla tal
- höja sin röst
- jollra
- kallprata
- omförmäla
- omtala
- pladdra
- predika
- rabbla upp
- ramsa upp
- recitera
- samspråka
- samtala
- skrodera
- sladdra
- småprata
- undfalla
- upphäva sin röst
- upplåta sin mun
- uppslå språklådan
- utbreda sig
- utsäga
- uttala sig
- yttra sig
andragande
(-)(-)(-)
Substantiv Rim på andragande
Vad betyder andragande inom generell ?
framförande, anförande, det att andra något;
Relaterat till andragande
talarkonst
- allokution
- andragande
- anförande
- diskussion
- disputation
- folkmötestalare
- folktalare
- föredrag
- föreläsning [ utbildning ]
- harang
- harangering
- högtidstal
- monolog
- omförmälning
- oration [ retorik ]
- orator
- predikan [ religion ]
- retor
- retorik [ litteratur ]
- retorik [ lingvistik ]
- tal
- talare
- talarkonst
- talegåva
- talesätt
- talförhet
- talförmåga
- talman [ titel ]
- talman [ politik ]
- talorgan [ anatomi ]
- talröst
- talträngdhet
- uttalande
- vältalare
- vältalighet
- yttrande
- yttrandefrihet
- yttranderätt
- ämne [ allmänt ]
domstolsförhandling
- andragande
- anförande
- bekännelse
- bestridande
- bevisföring
- beviskraft [ juridik ]
- bevisledning
- bevismedel
- bevisning
- bevisningsgrund
- bevisningskraft
- bevisningsmedel
- bevisningsskyldighet
- bevisningssätt
- edgång [ juridik ]
- fyllnadsed
- förklaring
- gendrivning
- genmäle
- inställelsedag
- invändning
- korsförhör [ juridik ]
- medgivande [ juridik ]
- pinligt förhör
- påropning
- vittne [ juridik ]
- vittnesberättelse
- vittnesed
- vittnesförhör [ juridik ]
- vittnesjäv
- vittnesmål
- vrångoed
- vådaed
- värjemålsed
- överbevisning [ juridik ]