avvisa

avvisar

avvisade

avvisat

Verb

Presens: avvisar

Preteritum: avvisade

Supinum: avvisat

"Strax före midnatt försökte ordningsvakter avvisa en störande gäst."
"Hans tolkning är att tingsrätten kommer att avvisa åtalspunkterna som rör skattebrotten för såväl Feinberg som Klingefjord såvida inte Carl Renberg själv väljer att dra tillbaka åtalen."
"Detta gör i sin tur att ordningsvakter har särskilda befogenheter som att avvisa, avlägsna och i vissa fall även gripa personer."
"Vakterna har sedan juni månad förra året gjort 422 ingripanden och att avvisa berusade personer har varit den vanligaste insatsen."
"Personalen hade uppmärksammat att ungdomsgänget buskörde på området, och därför gått ut och försökt avvisa personerna."
"Förordningen innebär att ordningsvakter får ökade befogenheter att till exempel avvisa, eller gripa personer som begår brott."
"En väktare försökte att avvisa mannen men blev då knuffad och väktaren tillkallade polis."
"När polisen skulle avvisa en man från en båt som inte var hans blev mannen våldsam."
"Paragraf 3-förordningen innebär att ordningsvakter får ökade befogenheter att till exempel avvisa, eller gripa personer som begår brott."
"Har man fått in de namnunderskrifterna så krävs det två tredjedels majoritet i landstingsfullmäktige för att avvisa ett sådant förslag."

vägra att acceptera något, t.ex. förslag, begäran, beskyllning; säga "nej" till något; inte gå med på något; inte bry sig om något