förlåtelse

förlåtelsen

förlåtelser

förlåtelserna

Substantiv [n]

Obestämd singular: förlåtelse

Bestämd singular: förlåtelsen

Obestämd plural: förlåtelser

Bestämd plural: förlåtelserna

"– Jag är inte felfri och har jag betett mig omoraliskt, vill jag ställa allt till rätta och be om förlåtelse."
"22-åringen inledde dagen i rätten med att uttrycka ånger över den makabra gärningen och bad 57-åringens anhöriga om förlåtelse."
"Om han inte erkänner det och ber Gud om förlåtelse kommer han inte till himlen, så jag ber för hans skull att han ska erkänna om det är så."
"De hade hoppats att han skulle vara karl nog att berätta hur det hela hade gått till, kanske till och med be om förlåtelse för vad han ställt till med."
"– Läkningsprocessen hade nog gått fortare om han hade varit karl nog att erkänna det här och bett om förlåtelse, säger K-G Myhrberg."
"– Det kan vara tufft, men den här månaden är väldigt viktig i tron då vi ber om förlåtelse från gud, säger Aimen Mahmoud."
"– Jag kan säga att formulera sig på det sättet som jag gjorde, det leder fel och det är jag ledsen för och därför vill jag också gärna be om förlåtelse till alla de som tagit illa vid sig, säger Billström."
"I efterhand ångrar sig Billström och ber om förlåtelse för vad han sa."
"I ett brev skriver hon att ingen ska tycka synd om de som anslöt till IS, men vädjar samtidigt om förlåtelse och hjälp att återvända till Sverige."
"Om den anklagade prästen bekände och bad om förlåtelse, eller om det fanns vittnen, bedömdes anklagelsen som trovärdig av biskopen."

utlåtande att någon är förlåten, att dennes oförrätt accepteras