förringa

förringar

förringade

förringat

Verb

Presens: förringar

Preteritum: förringade

Supinum: förringat

"det vore dumt att förringa hans insats, den ska komma att visa sig betyda mycket mer"
"Kanske behöver hela första maj-firandet omarbetas utan att förringa tidigare generationers arbete, säger Per Gustafsson"
"Det borde ” förringa tilltron ” till Bergwalls uppgifter, skriver Lindberg."
"Det borde ” förringa tilltron ” till Bergwalls uppgifter, skriver Lindberg."
"Lisa Pedersen tycker det är viktigt att få med unga män, men säger att man samtidigt inte ska förringa behovet av att ge tjejer en plats där man kan få möjligheter att utvecklas."
"Men det är allvarligt när det sker, och jag vill absolut inte förringa det."
"Jag vill inte förringa rädslan."
"Vill inte förringa rädsla"
"- Komplott låter närmast löjeväckande, avsikten är närmast att förringa värdet av Beltrans invändningar."
"- Den är inte att förringa."
"– Jag vill inte förringa din upplevelse, men det finns barn som växer upp lika illa eller värre än du, som inte blir kriminella, så det går att välja, säger Ann Heberlein till Mourtada Youssef."

ge ett intryck av att någonting är av ringa intresse, att det inte är lika värdefullt, uppseendeväckande som andra anser