forcering

forceringen

forceringar

forceringarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: forcering

Bestämd singular: forceringen

Obestämd plural: forceringar

Bestämd plural: forceringarna

"Trots bra spel av Jakob Nygren som ikväll noterades för 7 mål och en sen forcering av Karlskrona kom dem aldrig ikapp."
"På rakan innan hästskon försökte han sig på en forcering men blev stängd och gick i backen."
"Men på raksträckan innan hästskon försökte han sig på en forcering – och föll."
"Örebro låg före Ljusdal i kvalgruppen inför sista omgången och det krävdes ljusdalsseger med fem mål för att gå förbi ÖSK, något som laget klarade efter en stark forcering i slutet av andra halvleken."
"En forcering som räckte till seger med knappa halvsekunden."
"Brynäs vaknade upp något spelmässigt i den tredje perioden, men någon rejäl forcering för att göra match av matchen igen kändes aldrig riktigt nära."
"Resultatlös forcering"
"Rejäl forcering"
"I matchminut 72 gav Robin Tranberg hemmalaget hoppet tillbaka när han reducerade – och när bortalaget fem minuter senare fick Danny Ervik utvisad följde en halländsk forcering."
"Halländsk forcering"