otur

oturen

(-)(-)

Substantiv [n]

"– Det är otur att pojken trampade ner just i det 5-7 centimeter stora mellanrummet, det är ju så flytbryggor ser ut."
"Pridetåget på lördagen är huvudevenemanget – en höjdpunkt som haft otur med vädret tidigare år."
"Men naturligtvis är jag besviken över hur det har blivit samtidigt som vi haft en del otur."
"Det kan bli problem om man har otur."
"Men vi har också haft väldigt mycket otur, säger Åsa Evaldsson ( M ), ordförande i utbildningsnämnden."
"– Vi har haft väldig otur, säger Åsa Evaldsson ( M ), ordförande i utbildningsnämnden."
"Utbildningsnämnden : ” Vi har haft väldigt stor otur ”"
"– Vad som händer om vi har otur är att vi kan läsa registreringsskylten i backspegeln på släpvagnen."
"– Det spelats så tätt, plus att vi haft otur med vädret, men sen har det ju också betydelse att det inte gått så bra för laget, säger Anders Berg."
"Fredag den 13:e – dokumenterad otur"

det att en negativ (osannolik) händelse inträffar när förloppet åtminstone spontant förefaller vara slumpartat och o-/svårförutsägbart